Studierna är en psykfälla utan dess like. Det öppnar upp en inre stress som jag hatar. Jag mår skit över det. Prestationsångest varje dag. Sömnsvårighetet och ångest. Jag tycker det är kul och intressant. Men tidsbristen tar kål på mig. Dagarna räcker inte till när jag jobbar och helgerna är det fullt upp med annat. Hur ska jag få ihop det?! Magkatarr är inte kul heller. Men idag mår jag sämre än sämst och är hemma från jobbet! Nu finns det tid för plugg, om det inte vore för ett dunkande huvud. För fan vad jag gnäller. Gnäller mer än mest och tycker synd om mig själv.
Mitt i allt måste jag försöka hålla modet uppe för en annan viktig fråga som jag försöker lösa just nu. Det är egentligen den viktigaste frågan i livet just nu, men högst personligt och jag vill att ni håller alla tummar för mig. Det är ett stort steg för mig att ens orka ta tag i det här, men jag har bestämt mig och känner mig stark och skulle kunna vandra genom en eld bara jag får igenom det här.... Jag är bara så jävla rädd att jag väcker den björn som sover! Som sagt, håll tummarna!
Sen var det den här kärleken som visst bara kom och gästspelade. Jag som under flera år knappt känt några kärleksfulla känslor alls, började känna för jävla mycket för en person. Helt i onödan kan man säga. För det verkar redan finito. Min vanliga tur. Jag får återgå till okomplicerade hockeyhunkar från Örebro. Mest på lek då. Eller? Nej, det ska jag absolut inte. Men jag ska dejta någon rejäl! Där har vi det.
Håll tummarna för mig där också.
Mina kära vänner och familj. Tack för att ni alltid finns där. Min prinsessa, vad vore livet utan dig!?
Mitt i allt måste jag försöka hålla modet uppe för en annan viktig fråga som jag försöker lösa just nu. Det är egentligen den viktigaste frågan i livet just nu, men högst personligt och jag vill att ni håller alla tummar för mig. Det är ett stort steg för mig att ens orka ta tag i det här, men jag har bestämt mig och känner mig stark och skulle kunna vandra genom en eld bara jag får igenom det här.... Jag är bara så jävla rädd att jag väcker den björn som sover! Som sagt, håll tummarna!
Sen var det den här kärleken som visst bara kom och gästspelade. Jag som under flera år knappt känt några kärleksfulla känslor alls, började känna för jävla mycket för en person. Helt i onödan kan man säga. För det verkar redan finito. Min vanliga tur. Jag får återgå till okomplicerade hockeyhunkar från Örebro. Mest på lek då. Eller? Nej, det ska jag absolut inte. Men jag ska dejta någon rejäl! Där har vi det.
Håll tummarna för mig där också.
Mina kära vänner och familj. Tack för att ni alltid finns där. Min prinsessa, vad vore livet utan dig!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar