Självömkan

Avreagera

Det finns så mycket jag saknar just nu. Saknar mest tiden. Tiden att bara vara. Tid att vara med min prinsessa. Utan måsten, tider att passa och stress. Idag har jag känt mig så fruktansvärt otillräcklig. Har knappt hunnit prata med mitt eget barn. Trots att det är vår tidiga dag och allt. Det blev bara stress och kaiko av alltihop. Och när jag äntligen kom hem och myste ner mig i soffan hos dig, då somnade du direkt. Jag vet att jag är töntig som sitter här och bölar nu för att jag saknar mer tid. Som vanligt vet jag att många har det värre, och jag är lyckligt lottad som har tak över huvudet ja. Men. Det gör så ont i hjärtat när man sliter upp dig tidigt, stressar iväg med dig. Morgontjat. Inte kul. När man hämtar dig och du vill bara åka och fika. Hitta på något. Tiden finns inte. Iväg på föräldramöte. Du gråter och säger att vi aldrig hinner göra något kul bara du och jag. Du har så rätt. Jag skäms. Jag är så ledsen min fina. Vi behöver lite frid nu. Bara vara. Jag har ont i magen. Mensvärk from hell.

Min ekonomi är fruktansvärd dålig igen. Räkningshögen är lika enorm som disk- och  tvätthögen. Ligger efter lite med studierna. Vet inte i vilken ände jag ska börja.  Jag bara gnäller. Men just nu känns allt bara så jävla hopplöst. Jag vill ha tid. Men tid är pengar. Och jag har ingenting just nu.

Var stark, tänk positivt. Jag ska lägga mig nu och sova bort magsmärta och tårar.  
I morgon är en annan dag...